Aldrig blir det som förr
Aldrig kommer det blir som förr. Det måste man ta och bara lära sig fast att det är svårt att försöka att komma vidare ifrånd det. F*n vad jag saknar gamla tider. Jag saknar allt som var och allt som aldrig kommer bli igen.
Alla, och då menar jag varenda en måste ha nån att dela sina minnen med, om man inte har det har man ingen framtid. Då kommer man inte vidare. Idag snackade jag med en person som alltid funnits där. Han vet exact allting. Det är så sköönt att snacka med sånna människor. Som man bara kan prata med om gamla tider och längta tillbaka tillsammans så man slipper vara ensam.
Fan vad jag älskar er och saknar allt. Men det kommer aldrig bli som förr. Man ska igentligen inte sitta och gnälla för man kan andå inte gå fler setg men ändå. Hoppet finns alltid där för människor som är glada för att dom ens lever. Så varför inte fortsätta att hoppas. Jag vill bara spola tillbaka tiden. Ni som känner mig fattar precis vad jag gaggar om. Men för er andra är det lite svårare. Men om man säger såhär. Man kan skaffa andra vänner och lära känna nya. Men lämna aldrig dom vänner du har haft innan och svik inte dom, för det var dom som fanns där innan.
Det finns ingen annan som kan ersätta dom. Fast man kan ha hur mycket bättre med vissa andra.
Det är som om man har förlorat en bror. Saknaden är stor. Det hoppas jag ni förstår. Det spelar ingen roll om jag bårkat med er eller ej. Ni finns i mitt hjärta. Dem som en gång funnits där kan aldrig försvinna för att ni måste ha haft en viktig betydelse för mig eftersom ni fick plats i mitt hjärta och inte i mitt huve. Min kropp kan inte längre slappna av, som den gjorde när jag var med er. Minnerna får mig att leva kvar, det är dom goda tiderna jag vänta på att ska komma igen fast att dom aldrig kommer. Jag fäller en tår för allt som har varit och försäker att gå vidare men jag har tappat några pusselbitar. Kommer ni nånsin falla på plats?
Varför ska det vara såhär ? ? Kan nån förklara det för mig ? NEJ, det kan ingen. Det är bara jag som måste fatta att allt kan inte alltid vara som förr. Ser fram mot ljset där framme, där finns ni !!!
Alla, och då menar jag varenda en måste ha nån att dela sina minnen med, om man inte har det har man ingen framtid. Då kommer man inte vidare. Idag snackade jag med en person som alltid funnits där. Han vet exact allting. Det är så sköönt att snacka med sånna människor. Som man bara kan prata med om gamla tider och längta tillbaka tillsammans så man slipper vara ensam.
Fan vad jag älskar er och saknar allt. Men det kommer aldrig bli som förr. Man ska igentligen inte sitta och gnälla för man kan andå inte gå fler setg men ändå. Hoppet finns alltid där för människor som är glada för att dom ens lever. Så varför inte fortsätta att hoppas. Jag vill bara spola tillbaka tiden. Ni som känner mig fattar precis vad jag gaggar om. Men för er andra är det lite svårare. Men om man säger såhär. Man kan skaffa andra vänner och lära känna nya. Men lämna aldrig dom vänner du har haft innan och svik inte dom, för det var dom som fanns där innan.
Det finns ingen annan som kan ersätta dom. Fast man kan ha hur mycket bättre med vissa andra.
Det är som om man har förlorat en bror. Saknaden är stor. Det hoppas jag ni förstår. Det spelar ingen roll om jag bårkat med er eller ej. Ni finns i mitt hjärta. Dem som en gång funnits där kan aldrig försvinna för att ni måste ha haft en viktig betydelse för mig eftersom ni fick plats i mitt hjärta och inte i mitt huve. Min kropp kan inte längre slappna av, som den gjorde när jag var med er. Minnerna får mig att leva kvar, det är dom goda tiderna jag vänta på att ska komma igen fast att dom aldrig kommer. Jag fäller en tår för allt som har varit och försäker att gå vidare men jag har tappat några pusselbitar. Kommer ni nånsin falla på plats?
Varför ska det vara såhär ? ? Kan nån förklara det för mig ? NEJ, det kan ingen. Det är bara jag som måste fatta att allt kan inte alltid vara som förr. Ser fram mot ljset där framme, där finns ni !!!
Kommentarer
Trackback
